Hofors AIF 50 år -en tillbakablick.
Följande text är hämtad ur jubileumsutgåvan HAIF 50 år som utgavs 1974
Det är en intervju av Ernst Röstlund och Nils Pettersson som är gjord av Bror Hansson.


-Det började med att jag ville åka skidor för skidlöparmärket. Men det fanns inte någon idrottsförening i Hofors som var ansluten till Riksidrottsförbundet. Jag satte upp en affisch och uppmanade dem som var intresserade av att bilda en förening att infinna sig på brukskontoret. Det kom ett 15-tal personer till denna träff. De ville inte bara åka skidor, utan de ville även ta upp andra idrottsgrenar på programmet. Så utlystes ett sammanträde till den 28 februari 1924 vid vilket Hofors allmänna idrottsförening bildades.

Ernst Röstlund, 79 år, minns tillbaka. Han var ordförande i HAIF 1924-1944, ordförande i Gamla HAIF-are 1944-1954, hedersordförande sedan det sista året. Tillsammans med Elon Bergsten har Röstlund varit medlem i HAIF i 50 år (1974).

Föreningens första styrelse hade följande sammansättning: ordf Ernst Röstlund, v ordf Elon Bergsten, kassör Karl Sundin, sekr Sven Lindberg (numera i Söderala), matrialförvaltare Gustaf Sundberg.
-Vid bildandet av HAIF fanns det tidigare en idrottssammanslutning i samhället, Hofors arbetares idrottsförening. Den hade fotboll på programmet. Matcherna spelades på planen vid tröttbacken. Planen var förövrigt så kuperad, att målvakterna inte såg varandra. Efter beslutet om bildandet av HAIF gick alla medlemmar i den tidigare föreningen in i HAIF, berättar Röstlund.

Skidor och fotboll togs vid starten upp på HAIF:s program. Ett 100-tal medlemmar anslöt sig under det första året. Bland de första uppgifterna för den nyvalda ordföranden var att uppvakta disponent Olof Hjort om mark till en ordentlig fotbollsplan.
-Disponent Hjort tyckte det var roligt att någon ville ta hand om idrotten i samhället och så småningom ställdes mark till förfogande för en fotbollsplan vid Finnåsen, berättar Röstlund

Brukspatron Per Eriksson och disponent Olof Hjort uppvaktades även om ständigt medlemskap i den nybildade föreningen. På så sätt erhölls 100 kr i startkapital. Årsavgiften för vanliga medlemmar var 2 kr.
Under 1920-talet togs även friidrott och bandy upp på programmet. Många timmar lades ner på att skotta planen för bandyspel.
Simning, boxning, orientering, gång m fl idrottsgrenar uppfördes på programmet i början och mitten av 1930-talet.

Här kommer ännu en sagesman med i minnesbilden: Nils Pettersson, 64 år, som kom till Hofors 1929. Han blev faktiskt värvad från Torsåker och var aktiv inom skidor och fotboll. I mitten av 1930-talet kom han med i den stora skaran funktionärer som en livskraftig förening behöver. Han var kassör i 19 år och senare vice ordförande med huvudansvar för föreningen under vissa perioder.

- Fotbollen började dominera verksamheten, säger Nisse Pettersson. Vi kom med i Uppsvenskan(div IV) 1931. Det kom upp mycket bra pojk- och juniorkullar som sedan blev stomme i 1940-talets framgångsrika representationslag. I mitten på 1930-talet flyttade även folk till Hofors genom att arbetstillfällen gavs vid järnverket. Bland de nyintagna vid jernverket fanns flera goda idrottsmän. Nämnas kan Holger Åhlman och Ivan Rosenberg, båda med allsvenskt förflutet.

Det spelades internationell fotboll på Finnåsen med besök av Luton och Sheffield Wednesday. Högtidsstunder för en fotbollsälskare.
Simningen fick en framskjuten plats i distriktssammanhang, erinrar Röslund. Det var spännande simtävlingar och polomatcher i kallbadhuset. Ja, inom denna gren följde en glädjande fortsättning under 1940- och 1950-talen.
Skidsporten fick fina förstärkningar. Vi behöver bara erinra om namn som Per Eriksson, Erik och Per Larsson, Lars Back, Arvid Olsson och Herbert Södergren. Det blev fina framgångar både inom distriktet och nationellt.
HAIF hade ett fint boxargarde under början av 1930-talet med bl a deltagare i JSM i Stockholm.
Orienteringen togs upp på programmet 1935. Året därpå arrangerades den första vårorienteringen, en tävling som sedan blev riksbekant med stora deltagarskaror.
Friidrotten började även att spira. Bl a utkämpades spännande klubbmatcher. Hägg-galan på Finnåsen blev ett bestående arrangörsminne. Olle Åberg ver en egen produkt, som sedan blev berömd i GIF:s färger.
Uppe vid Kaptensberget började arbetena med den egna föreningsstugan, som togs i bruk i slutet av 1930-talet. År 1935 var medlemsantalet uppe i cirka 270 medlemmar.

-Det mest glädjande under 1940-talet är skidorna först och främst, säger Röstlund. Ytterligare nytilskott hade inlemmats i föreningens skidled, Alvar Hägglund, Nils Östensson och Erik Olsson.
Vid 1941 års SM på skidor i Umeå vann HAIF lagmästerskapet på 30 km (de första SM-tecknen till föreningen) och segrade i stafetten 3x10 km.
SM på skidor i Hudiksvall 1942 blev en klang- och jubelföreställning för HAIF, som blev bästa förening. Individuella segrar noterades på 15 och 50 km genom Nils Östensson och Lars Back. Vidare blev det lagseger på samma distanser där Erik Olsson resp. Arvid Olsson kompletterade laget. I stafetten 3x10 km bokfördes en andra placering.
I VM-truppen till Cortina 1941 fanns Lars Back och Nils Östensson med och skötte sig med den äran.

Fotbollen kom även mycket starkt under 1940-talet, erinrar Nisse. 1940 kvalificerade sig HAIF till spel i div II. Sedan höll vi till i div II i två år. Med besök av bl a Hammarby IF, Djurgårdens IF och IK Brage. Det var verkliga folkfester på Finnåsen på den tiden, understryker våra sagesmän.
-Fotbollen höll mycket god standard under hela 1940-talet, säger Nisse. Det resulterade bl a i HAIF:s första senior-DM-tecken 1949, då Brynäs IF besegrades med 2-0 på Finnåsen. Lars Eriksson blev sedan allsvensk, Stig Östberg och Yngve Kling likaså. Lasse blev ju sedan proffsspelare i Frankrike.

-Orienteringen var även ett glädjeämne under detta decennium med bl a perfekta arrangemang och många framskjutna placeringar, säger Röstlund. Medlemsantalet var 1948 uppe i drygt 700.

Under 1950-talet nådde fotbollslaget semifinalplats i Svenska cupen. Det blev stryk mot AIK med 1-6, men publikrekordet på 3177 personer står sig än i dag, säger Nisse.
Seriemässigt var det litet upp och ner med spel i div III och div IV. Ungdomsverksamheten kom dock mer och mer. Bland de ansvariga insågs att man måste satsa på ungdomsverksamheten.

-Simningen kunde glädja sig åt stora framgångar, främst genom Per-Olof Östrand. Han blev HAIF:s meste olympier med deltagande i OS 1948, 1952 0ch 1956. EM- och SM-inatser inte att förglömma, säger Röstlund.
På tal om olympiska spel, så var det faktiskt tre Hoforsfödda idrottsmän med i OS i Helsingfors 1952: Per-Olof Östrand, Olle Åberg och Lars Eriksson.
HAIF:s pololag gladde vidare med fina insatser i div I.
På skidfronten kunde noteras att HAIF hade en representant med i VM på skidor i Lake Placid (Rumford) i form av Martin Karlsson.
Helge Hellström gladde genom att hemförs SM i skidorientering. Fina ungdomar kom fram inom orienteringsgardet.
Ett par goda fotbollssäsonger med spännande toppstrider i div III samt fina friidrottsförstärkningar i form av Birger Asplund och Ove Berg är det man minns mest av 1960-talet säger Nisse.

Vad är då det mest glädjande som har hänt under dina 50 år i HAIF? Frågan ställs till Röstlund.

-Det måste bli SM på skidor i Hudiksvall 1942. Det kan inte hjälpas säger han. Det var även glada dagar när simmningen var i topp med bl a de sprakande eldfesterna i kallbadhuset.
-Jag är tacksam att haft förmånen att få vara med i så många år. Jag minns först skidkamraten Viktor Engström, dennes söner Einar och Henry och sedermera deras barn. Jag har därmed fått uppleva tre generationer, säger Röstlund.

Besvikelser under de 50 åren?

-Den största besvikelsen upplevde jag när orienteringen upphörde i HAIF, säger Röstlund. Det var en mycket välskött idrottsgren med bl a 24 felfria arrangemang. En annan besvikelse är att det nu kommit för mycket pengar med i idrotten.

-Glädjande var åren i div II i fotboll samt åren före och efter denna sejour, säger Nisse. Man minns Per-Olof Östrands framfarter i bassängen...Ja, och inte minst skidåkarnas framgångar under 1930- och 1940-talen. Friidrotten fick en uppryckning genom Birger Asplunds och Ove Bergs inträde i HAIF-färgerna. Det blev därmed en annan utblick på händelserna.
-Jag anser, att skall man i dagens läge få en framgångsrik sektion måste våra yngre ledare offra sig mera. Inte splittra sig utan gå in för s-i-n gren, säger Nisse. HAIF är en stor förening. Det gäller att hålla den igång utan allt för stor splittring. Alla måste sträva åt samma håll. Det måste finnas ett samband mellan de olika sektionerna.
-Jag är som Röstlund tacksam för åren i HAIF, säger Pettersson. Jag har haft förmånen att ha goda kamrater, träffa intressanta människor, lära mycket. Det är även roligt att vi fått ha gamla idrottsledare med hela tiden.

Jubileumsönskningar?

Röstlund: -Framförallt att vi får ha bra idrottsledare. Sedan ordnar sig resten.
Pettersson: -Fotbollslaget upp i div II. Unga HAIF-ares återuppstående.
Därmed önskar vi de drygt 900 medlemmarna i Hofors AIF många lyckosamma år!

Bror Hansson