LARS ERIKSSON - HOFORS-LASSE

2002 var det 50 år sen Hofors-Lasse debuterade i Degerfors IF och svenska landslaget!

1948 når svensk fotboll ett av sina stora mål genom att vinna den olympiska turneringen i London. 1950 kniper ett helt nytt svenskt landslag (utan sina proffsspelare) bronsmedaljerna i VM i Brasilien.
Vid båda dessa tillfällen var Putte-Kock lagledare för det svenska landslaget. Så var även fallet vid OS i Finland 1952.

Men inför denna turnering fick Putte Kock problem eftersom han inte hade någon självskriven center i den blågula dressen. När Ingvar Rydell, Herbert Sandin, Sven-Erik Westerberg och alla de andra centrarna inte visade sig riktigt hålla måttet att leda den blågula kedjan, då åkte Putte Kock till Degerfors!
Detta för att kasta ett öga på DIF:s duktige center Hambo Jakobsson. Men eftersom denne inte hade någon bra dag just vid detta tillfälle så återvände Kock från upptäcktsresan med en helt annan DIF-spelare!

Valet föll istället på Lasse Eriksson, degerforsfyndet och innern från Hofors. Han gick direkt in i det svenska landslaget som center! Hofors-Lasse debuterade den 30 maj 1952 mot Skottland. Sverige vann med 3-1 och Lasse kom ifrån det hela med godkänt betyg.
Den 11 juni togs han ånyo ut till landslaget. Denna gång mot Danmark där Sverige vann med 2-0.
Den 13 juni mötte så Sverige Finland. Hofors-Lasse ledde den svenska kedjan. Det blev förlust med 3-1 och Lasse Eriksson petades ur laget för en tid framöver.

Han hade gått upp som en sol... och fallit ner på jorden platt som en pannkaka. Han blev som sagt center i triumfmatchen mot Skottland i maj månad - och halvlyckades. I det allmänna segerruset togs han ut i olympiatruppen sommaren -52.
Så for man till Oslo för att delta i en turnering där samtliga nordiska länder deltog. Det gick trögt för "Hofors-Lasse" som spelade bort sin landslagsplats under denna vistelse.
Hans olympia-resa blev ändå av men det var aldrig tal om att han skulle spela i Helsingfors. Varför? Han passade inte in i gänget. Han gick mest för sig själv och isolerade sig mer och mer. Men han lovade sig själv att han skulle komma igen. Och visst gjorde han det!

Hofors-Lasse återkom i den blågula dressen redan den 6 maj -53 i en landskamp mot Skottland. Sverige vann med 2-1 inför drygt 80 000 åskådare på Hamden Park, Glasgow. Lasse gjorde förresten ett av målen.

Totalt kom Lasse Eriksson att göra 10 landskamper. Det blev inte flera landskamper eftersom han 1953 blev proffs i Frankrike. På den tiden fick man inte som proffsspelare medverka i det svenska landslaget.
Tala om kometkarriär! Spelklar för Degerfors IF våren -52 (debuterade för DIF den 27/4 i den allsvenska vårpremiären på Eyravallen mot ÖSK) och redan året därpå som sagt proffs i Frankrike. Lasse fick närmare 100 000 kronor för namnteckningen på kontraktet. En svindlande summa på den tiden.

Hofors-Lasse var en bländande fotbollsspelare. Hans kroppsfintningar kunde ställa ett helt försvar utan att han rörde vid bollen. Han sköt och nickade bra och hade en otrolig blick för spelet. Han visste var han skulle placera sig.
Det var förmodligen detta som Putte Kock såg när han våren -52 kom till Stora Valla för att söka en framtida center till det svenska landslaget.

STEN LUNDMARK

Tidigare nostalgilänkar:

Tröttbacken
Bandy i HAIF
Fotboll på 70- talet
Edsken
Bragdmatchen på Stadion